Filmblåsning

Filmblåsning är en metod för tillverkning av plastfilmer i varierande tjocklekar. Materialen som används vid denna metod är vanligen etenplaster och propenplaster. (PE-LD, PE-HD och varianter av PE, propenplaster och starkt begränsad mängd andra plastmaterial för speciella ändamål).

• Filmtjocklek: från någon hundradels mm till ca. 0,25 mm Vid tjockare kvaliteter blir benämningen “Folie”. (Folier tillverkas företrädesvis genom endera strängsprutning eller kalandrering)
• Måttnoggrannhet: något begränsad måttnoggrannhet av tjockleken
• Yta: oftast medelfin yta
• Lämplig seriestorlek: beroende av komplexitet och verktygskostnad
• Automatiseringsgrad: vanligtvis helautomatisk
• Produktionskostnad: låg

Vid filmblåsning smälts plastmaterialet i en uppvärmd cylinder på samma sätt som vid strängsprutning. En skruv roterar och matar fram smältan till ett vinkelställt, kylt, munstycke som är anbragt i änden av cylindern. Plastsmältan svalnar till ett halvstelt tillstånd vid passagen av munstycket. Där antar materialet formen av ett rör /slang. Röret förs efter uppblåsning till en ballongform, vertikalt upp till två klämvalsar och vidare till en avdrags och upprullningsanordning.

Genom att variera

1. spaltöppningen i formen,
2. mängden som smälta som trycks fram genom formen,
3. uppblåsningen av “ballongen” till önskad diameter,
4. avdragshastigheten har man möjligheter att reglera såväl filmtjocklek som orienteringsgrad av molekylkedjorna i längd och tvärled.

Genom olika grad av orientering och proportioner av orientering i längd och tvärled får man fram film med olika hållfasthet i de båda ledderna och som anpassas för olika användningsområden.